I våra dagar beskattar staten varor och tjänster inom landet genom uttagande av moms – mervärdesskatt. Importerade förnödenheter beläggs i vissa fall med tull.
Systemet med tull på utrikes varor har i olika omfattning funnits nästan lika länge som staten. Ej heller skatt på inrikes konsumtion är någon ny företeelse. Tidigare kallades de båda avgiftssystemen stora och lilla tullen eller sjö- resp landtullen. Vartdera tullsystemet sorterade under sitt tullverk och sin överdirektör. Systemet att arrendera ut statens uppbörd tillämpades i hög grad på de båda tullarna. Arrendatorerna utgjordes oftast av särskilda bolag i sin tur företrädda av s k generaltullarrendesocieteter.
Landtullen
Landtullen och accisen (den sistnämnda var en skatt på vissa speciella varor) infördes i Sverige av Gustav II Adolf genom en förordning 1622 och kom att uttas i nära tvåhundra år till 1810. Den belastade alla varor som togs in och försåldes i städerna, där i stort sett all handel i riket bedrevs. ”Allt thet som inkommer och föres till Stadz, som anten förnötas, förtäras, förslijtas kan, thet vare sigh lefwandes eller dödt, qwickt eller oqwickt, skall förtullas … ”. På sitt sätt var det en rättvis skatt, den drabbade alla konsumenter – hög som låg.
Kring varje stad skulle finnas staket med så få portar som möjligt. Vid dessa skulle tullhus finnas. ”Till samma tullhuus skole sigh alle förfoge, som til Staden komma, at giöra besked för hwad the medh sigh föra.” I småstäderna skulle tullhusen bekostas av kronan. Var trafiken ringa räckte det med en vaktstuga.
Staketet skulle ”där sig göra låter, vara af sten till den högd at folk och boskap hållas ute; men eljest skal dertil upsättas snedgärdesgård twå och en half aln hög… ”. Stängselskyldigheten ålåg normalt markägaren. Behövdes öppning i stängslet, fick man anordna en grind med lås, vartill tullen hade nyckeln.
Landtullen uttogs enligt en särskild varuförteckning ”Ordningen” och uppgick till tre-fyra procent av varuvärdet.
Landtullen i Carlshamn
Namnen Norreport och Österport minner om Karlshamns båda tullportar. Där låg också tullhusen eller som de då kallades tullstugorna: vid Drottninggatans västra sida omedelbart norr om Stadsportsgatan och vid Ronnebygatans södra sida närmast Hantverkaregatan. De uppfördes 1685 resp. 1671. Staket behövdes bara mot norr – Mieån, Östersjön och dåvarande bäcken längs vad som idag är Erik Dahlbergsvägen till Näsviken var naturliga gränser i de övriga väderstrecken.
På stadens tomtindelningskarta från 1720 finns de båda portarna utmärkta. I Kungl Biblioteket finns Generaltullarrendesocietetens svenska tullatlas med kartor i akvarell över olika städer med landtull – däribland Karlshamn – framställda mellan 1730 och 1760 och insända från resp stad.
Landtullskistan
”Så snart thet är rätt målt, wägit eller räknat, så skall Tullskrifwarwen wijsa honom som thet förer Tullordningen, och uträkna Tullen för hwar Perzel: Och så skal han som Godzet förer räkna i Tullnärens åsyn Penningarna, dock icke lefferera them Tullnären i händer, uthan strax i Tullnärens åsyn kasta them in i en Kista ståndande i Tullhuset, genom ett lijtet håhl ofwan oppå giordt, så att Tullnären håller räkenskapen, och doch icke hafwer någre Penningar händer emellan. Samma Kista skal wara medh gode Låser försörjd, och Ståthol-laren hafwa ther Nycklarna til.” Så stadgas det om tullkista i 1622 års förordning.
”Carlshamns stadz Landttulls och Accijs Cassa Upprättad Anno 1736”.
Den utställda kistan är unik och av riksintresse. Uppgift om hur den kommit i museets ägo saknas men allt talar för att den en gång i tiden överförts från stadsförvaltningen. Förmodligen har bestämmelsen från 1622 om hål i kistlocket sedermera ändrats!
Sjötullen
Tullen på importerade varor var förr en av statens viktigaste inkomstkällor. Utöver det fiskala intresset motiverades tullplikten av önskan att skydda inhemsk fabrikation och sjöfart. Gods på fartyg med svensk ägare, besättning och ursprung hade exempelvis ända in på 1850-talet lägre skatt än gods på utländska.
På 1800-talet började frihandelskraven växa sig starkare och i våra dagar är huvuddelen av landets import och export tullfri. Andra skäl för tullkontroll har dock tillkommit, t ex momsbetalning.
För Blekinges del innebar övergången från Danmark till Sverige en högre tull, som tillämpades snabbt efter införlivandet.
Sjö- och stapelstaden Carlshamn
”Uthi Siöstäderne skole och widh Siösidan förordnas wisst Tullhuus, för them som medh Skepp, Skutor eller Båtar til Staden komma… ”. Så föreskrivs i 1636 års handelsordinantia om sjö- eller stapelstäder till skillnad mot övriga uppstäder. Personalen vid tullhuset eller tullkammaren skulle utgöras av minst en tullnär och en kontrollör.
Carlshamn tillerkändes redan vid sitt grundande rätten att vara stapelstad. Det innebar att stadens borgare kunde bedriva utrikesfart med egna fartyg och att man i staden fick ta emot utländska fartyg.
Stadens sjötullkammare har alltid legat vid hamnen. På en karta från 1805 finns den inritad söder om dåvarande skeppsvarvet invid Skeppsbron – en träbrygga ut i hamnen. En ny tullkammare byggdes på 1850-talet på samma plats. I denna fanns tullen fram till 1983, då man flyttade in i det nyrenoverade f d Smith & Co:s varumagasin.
Kustbevakning
För att så gott det gick hindra smuggling bedrevs kustbevakning. Kusten övervakades från landsidan av särskilda strandridare, en benämning som fanns kvar till början av 1800-talet. Till sjöss användes tulljakter, normalt bemannade med fyra båtsmän och en jaktlöjtnant.
Redan på 1680-talet fanns en strandridare och en tulljakt placerade i Karlshamn.
Nederlagshus
Genom kungörelse den 7 febr 1805 biföll Kungl Maj:t handelssocietetens i Carlshamn begäran om s k nederlagsfrihet, d v s importerade varor fick tullfritt lagras i ett särskilt magasin i avvaktan på vidareförsäljning. Stadens handel började blomstra till följd av kontinental-blockaden och varor behövde lagras! Magasinet, som anlades på Västra Kajen, byggdes och drevs i bolagsform. På 1850-talet övergick det i Strömma bomullsfabriks ägo, återuppfördes efter en brand 1892 och revs vid margarinfabrikens tillkomst i början på 1960-talet.
Källor:
Tullverket 1636 – 1986, Jubileumsbok 1986
Svenska tullhus, av Richard Bengtsson och Jan Berggren 1993
Vid Stadens hank och stör, av Richard Bengtsson 1998