[76] Sjukvård i Karlshamn

Sjukvården var i äldre tider, särskilt i Blekinge, synnerligen bristfällig och utbildade läkare saknades framför allt i västra Blekinge – i örlogsstaden Karlskrona fanns amiralitetet och där anställda läkare. Då människorna i Karlshamn hade långt till sjukvård förlitade de sig mycket på huskurer och annat kvacksalveri fram till staden fick sitt första riktiga lasarett på Gustavsborg 1854. Man hade dock en fältskär och en kirurg på försvarsanläggningen kastellet. Vid svårare farsoter hände det att provinsialläkaren i Kristianstad kom på besök. Trots att sjukvården blev mer utvecklad under 1800-talet drog sig människor till det yttersta att söka hjälp, mycket på grund av att sjukvård gick hand i hand med fattigvård och man ville förstås inte framstå som fattig.

Kronologisk tideräkning över sjukvårdsinrättningar i Karlshamn

1698 Karlshamns första hospital tillkom och finansierades helt av änkan Ingeborg Richert som ägde en tomt nedåt ån vid Mieåns utlopp med ett packhus vilket hon skänkte till staden. Ingeborg jobbade själv i huset med hjälp av en tidigare student. Trots hennes goda vilja upphörde verksamheten redan 1710, mycket på grund av att hon började bli till åren.

1725 Ett nytt hospital uppfördes vid Norra tullporten sedan magistraten, tolvmännen (nämndemän) och prosten efter inbördes överläggning insett behovet av ett nytt hospital. Även allmogen samlade pengar till byggnadskostnaderna och staden stod för tomtplatsen. Till fastigheten hörde även en liten kyrka. Hospitalet utvidgades och förbättrades under åren 1746 och 1747 samt reparerades 1767. Likt tidigare då Ingeborg på egen hand drivet det första hospitalet föll det även här på en oavlönad förtroendeman att driva verksamheten. Till sin hjälp hade föreståndaren år 1758 en syssloman, en sjukdräng och två tjänstepigor.

1829 En privat sjukstuga tillkom på initiativ av läkaren J. A. Liborius vid Portgatan. Denna stuga hade plats för 8 sängar och avlastade det befintliga hospitalet. Sjukhuset bestod av två salar, en för män och en för kvinnor.

1852 Efter diskussion, långvarig utredning och skriftväxling mellan olika parter hölls på Karlshamns rådhus ett sammanträde med ombud för Sölvesborg och Karlshamn samt Bräkne och Listers härader om att anlägga en sjukhusinrättning i västra Blekinge. Det beslöts 27 mars att lasarettet skulle få upplåta de större mangårdsbyggnader på Gustavsborg och kostnadsförslag togs fram för 16 sjuksängar, ett extra rum och 2 celler för mentalsjuka.

1854 Lasarettet vid Gustavsborg invigdes den 1 november. Knappt tio år senare, 1863 blev lasarettet en filial till länslasarettet i Karlskrona då landstingen bildades för att erbjuda en mer enhetlig sjukvårdsorganisation. 1865 byggde man ut en särskild avdelning på två våningar om 16 sängplatser för könssjukdomar.

1878 Efter en lång debatt i stadsfullmäktige beslöts att i Karlshamns österport överlåta ett stycke mark till landstinget, förutsatt att staden inte behövde bistå ekonomiskt vid ett eventuellt nybyggt sjukhus.

1880 Landstinget beviljade medel på 51.000 kronor till uppförande av ett nytt lasarett på platsen kommunen överlåtit och uppdraget gavs till byggmästare Svante Svensson.

1883 Lasarettet hade vid invigningen 7 oktober 60 sjukplatser, varav 16 långvariga platser och 2 celler för mentalsjuka. Så gott som samtliga möbler var nya men flertalet järnsängar fick man ta med sig från Gustavsborg. Redan 1885 klagar lasarettsläkaren Doktor J. Frykman att antal platser inte räckte till. Frykman kom att upprepa sin klagan år efter år och 1896 inreddes vinden till kurhusavdelning och man vann på så sett 8 platser.

1900 Beslöt landstinget att sjukhuset skulle byggas ut och moderniseras. En ny lasarettspaviljong, en läkarbostad och en portvaktsstuga tillkom.

1902–07 De nya byggnaderna byggdes och antal sjukvårdsplatser utökades till 100.

1915 Landstinget tillsatte en kommitté för att utreda frågan om flera vårdplatser i Blekinge. Förslaget för Karlshamn innebar tillökning av 38 vårdplatser vilket godkändes med vissa anmärkningar.

1920–22 Stadsarkitekt Sörensen i Malmö utarbetade ett förslag på en ny paviljong likt den befintliga i flera våningar samt bostadshus för underläkare, sysslomän och maskinist. Modernisering innebar även ett röntgenlaboratorium men detta visade sig för dyrt. Kostnaden beräknades till 1 595 500 kronor och ansågs på tok för hög. Sörensens förslag omarbetades av arkitekt Martin Eriksson från Guö och 1922 godtog landstinget ett förslag på 855 000 kronor och en byggnadskommitté tillsattes bestående av ingenjör Bernt Santesson, ingenjör Axel Tengvall samt lasarettsläkare Ingolf Lönnberg. Ansvar för byggnationen fick ingenjör Martin Eriksson och som kontrollant stadsingenjör kapten Knut L:son Eneby.

1925 Under hösten verkställdes slutbesiktning av de nya byggnaderna och 26 oktober invigdes de nya lokalerna och antal fasta vårdplatser var 140.

1933 Beviljade landstinget medel till en ny byggnad intill lasarettet varpå bygget startade 1934. Byggmästare Ernst W Svensson valdes till arbetet och kostnaden uppgick till 102 000 kronor.

1936 Den nya utbyggnaden stod klar och till 1937 hade man utökat antal sjukvårdsplatser vid österport till 160.

1950-talet Under mitten av 1950-talet ansågs lasarettet vid österport utdömt och inte längre motsvarade de krav som ställdes på ett modernt sjukhus. En kommitté tillsattes med representanter från Medicinalstyrelsen, landstinget och lasarettsdirektionen. Dessa kom fram till att vidare utbyggnad och modernisering av sjukhuset inte var hållbar utan att ett nytt sjukhus behövdes. I juni 1957 beslöt landstinget att frågan skulle utredas och 1961 anslog landstinget 16 miljoner kronor till det nya sjukhuset och man köpte området vid Norra infarten, kallat Store Skift.

1961 Byggnationen började i november med Skånska Cementgjuteriet som entreprenör under ledning av arkitekt K V Ottesen från Nacka. Antalet vårdplatser projekterades till 289.

1965 Det nya sjukhuset invigdes officiellt 14 juni av dåvarande socialministern Sven Aspling och samtliga patienter hade förts över från österport den 23 juli. Transporten skedde med hjälp av T4:s plutonchefsskola i vårdtjänst.

Källor:

Karlshamns historia, del II 1664 – 1914

 Ingolf Lönneberg och Martin Eriksson: Historik och beskrivning av till- och ombyggnader vid länslasarettet i Karlshamn

 Jörgen Tvede-Jensen: Från packhus till länslasarett