Guldsmed eller silversmed
Historiskt kallas alla hantverkare som arbetar med guld och silver för guldsmeder. Det är först på 1900-talet som silversmed börjar användas avseende en person med egen smedja som i princip enbart designar och tillverkar smycken och mindre arbeten i silver men inget matsilver.
De första åren
Föremål av silver är ingen vardagsvara och efterfrågan är troligen minimal i denna lilla by som 1664 får stadsrättigheter. Karlshamn har 1690 drygt 1100 invånare. Av de fem guldsmeder som är dokumenterade fram till 1700 finns tyvärr inga kända arbeten.
1700-talet – staden växer och efterfrågan på högklassigt hantverk ökar
Karlshamn har före pesten ca 1800 invånare, av vilka hälften dör under epidemin 1710–1711. Återhämtningen tar tid och 1730 är antalet invånare knappt 1500. Därefter ökar befolkningen stadigt.
Som en portalfigur framstår Zacharias Meyer för guldsmedshantverket i Karlshamn under 1700-talet. Han är den mästare som är verksam längst, från 1711/1712 till 1758. Karlshamns museum äger två mindre bägare av honom (nr 1 och 3 översta hyllan i montern).
Zacharias son Johan är verksam 1739–1758 och delar verkstad med fadern. Han är liksom sin far en skicklig och formsäker guldsmed. På Karlshamns museum finns bl a en tidstypisk s k råttsvanssked (nr 1 nedersta hyllan) och ett enastående saltkar i fulländad rokokostil (nr 14 mellersta hyllan). Detta saltkar från ca 1750 är ett tidigt exempel på rokoko i vårt land och ett utmärkt exempel på att även mindre städer har både skickliga hantverkare och köpstarka tillika stilmedvetna beställare. Silverarbeten från Karlshamn och t ex Kristianstad kan vid denna tid mycket väl mäta sig med det som tillverkas i Stockholm! Formen på Meyers saltkar är mycket ovanlig och något liknande finns varken i Nationalmuseum eller Nordiska museet.
Johan Meyer är gift med Catharina Maria Borgström, som efter hans död driver verkstaden vidare fram till 1783. Änkor till hantverksmästare har enligt lag rätt att driva verksamheten vidare. De är också attraktiva för yngre, nyblivna mästare, som genom giftermål kan skaffa sig en verkstad.
En samtida guldsmed i staden är Petter Johan Luther. Av honom har Karlshamns museum två bägare och en underbar luktdosa (nr 4 och 5 översta hyllan och nr 9 mellersta).
Tredje generationen Meyer öppnar 1776 egen verkstad. Fredric är liksom sin far och farfar en mycket skicklig guldsmed och verkstaden går bra. Han sysselsätter två gesäller och en lärgosse. Det finns många fina arbeten bevarade av Fredric Meyer i t ex Nordiska museet, Nationalmuseum, Asarums kyrka, Gammalstorps kyrka och Mörrums kyrka. En praktfull bröllopsbägare finns på Karlshamns museum (nr 6 översta hyllan).
Guldsmeden Niclas Bleckberg d ä är mästare i Karlshamn 1779 till 1806.Karlshamns museum har flera utsökta arbeten av honom, t ex en kaffekanna (nr 10 översta hyllan). Alla barnen i familjen Bleckberg fortsätter inom yrket, de fyra sönerna som guldsmeder och dottern genom giftermål med guldsmeden Carl Fredrik Lilja i Karlskrona.
Det expansiva 1800-talet – industrialism, samhällsomvandling och kraftig folkökning
Karlshamn har drygt 3000 invånare år 1800 och är en förhållandevis stor stad i dåtidens Sverige. Femtio år senare är befolkningen drygt 5000 och vid ingången till 1900-talet bor här mer än 7000.
Den viktigaste faktorn för Karlshamns utveckling är hamnen. Från det att staden grundas anpassas hamnen för att möta en ständigt ökande in- och utskeppning. Omkring år 1800 finns här ett fyrtiotal fartyg av olika storlek, drygt 40 skeppare och 160 sjömän. Handel bedrivs av över 50 köpmän. Det är viktigt var man bor i stapelstaden Karlshamn. På Drottninggatan bor ämbetsmännen och de mest välbärgade köpmännen. Att äga en fastighet med adress Kungsgatan, Ronnebygatan eller Regeringsgatan är också fint, om man är hantverksmäster eller köpman i mindre skala.
År 1810 finns för samtliga hantverk i staden 136 mästare, 81 gesäller och 120 lärpojkar. Det handlar om bagare, skräddare, skomakare, hattmakare, snickare, tunnbindare, sadelmakare, målare, kopparslagare, bokbindare, murare, vävare, kakelugnsmakare, smeder, repslagare, urmakare, guldsmeder, slaktare, tenngjutare, vagnmakare, segelsömmare, glasmästare etc.
Inne i staden sker en tilltagande industriell tillverkning av bl a tobak, snus, brännvin, kläder, tyg, stärkelse och strumpor. I detta sjudande stadsliv finns nu utrymme för fler guldsmeder.
Karlshamn kallas både det svenska Lübeck och lasternas stad. Handel, sjöfart, smuggling, snus, tobak och sprit är under många år förknippat med Karlshamn. I detta ”ruskiga Karlshamn med sina ökända kvarter” arbetar dessa skickliga hantverkare, som i många fall kan mäta sig med de mera välkända i kungliga huvudstaden. Beställarna av hantverksarbeten är inte bara stadda vid kassa, de känner genom sina internationella kontakter och egna utlandsresor väl till det allra senaste inom hantverk och kultur. Köpmännen och fabriksidkarna förväntar sig högklassigt hantverk utfört enligt de allra senaste trenderna på kontinenten! I Karlshamn är kontakterna med Danmark, Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien minst lika vanliga som med Stockholm och Göteborg.
Några guldsmeder i Karlshamn under 1800-talets första hälft
Guldsmeden Lars Balck, f 1782, börjar stämpla varor i Karlshamn 1812. Han blir staden trogen till sin död 1838. Av honom finns åtskilliga silverarbeten bevarade. Karlshamns museum har ett skiftande utbud av honom (nr 15 översta hyllan, nr 2, 12 och 16 mellersta och nr 8 nedersta).
Nils Juhlin är nästan synonym med silver från 1800-talets Karlshamn. Han är verksam här från 1826 till 1868. Det råder ingen brist på bevarade arbeten från hans verkstad! Han har dessutom tillverkat det mesta från smått till stort, såväl enklare föremål som tidskrävande alster, allt gjort med stor hantverksskicklighet. Han är representerad i Nordiska museet, Nationalmuseum, Karlshamns kyrka, Mörrums kyrka och Jämshögs kyrka. Och han är den guldsmed som Karlshamns museum har flest arbeten av, bl a ett par toalettaskar, ett par ljusstakar och en gallerskål (nr 3, 15 mellersta och nr 15 nedersta hyllan).
De silversaker vi har på museet i Karlshamn speglar på många sätt sin tid. Vi ser inte enbart hur form och stil förändras och vilka mästare som verkar under olika perioder utan också vad som är populärt och vilken köpkraft som finns i kommunen. Silvervaror som skedar och bägare är i många fall lika mycket investeringsobjekt som lyxiga bruksföremål. Länge fungerar silver som statusmarkör men också trygghet för ägaren/familjen, som vid behov snabbt kan omsätta sina silversaker i reda pengar.
Källor:
Bengt Bengtsson – Matsilver förr och nu – ICA-förlaget 1967
E W Lindahl – Om staden Carlshamn – Akademisk avhandling, Lund 1868
Lillemor Olsson – Silver från Vä och Kristianstad genom fem sekler – Regionmuseet Kristianstad 2013
N H Sjöborg – Blekings historia och beskrivning – 1792, nytryck 1968
Rose-Marie Söderström – Hantverksmästarna i det gamla Karlshamn – Föreningen Karlshamns Museum 2014
Paul Wilstadius – Guldsmedsämbetet i Karlskrona – Föreningen Gamla Karlskrona årsbok 1967
Svenskt silver 1500–1850 – Nationalmuseums katalog över konsthantverk och design nr 1 – 2009
Svenskt Silversmide 1520–1850 – Guld- och silverstämplar – Nordiska museet 1963, rev uppl 2000