[11] Bonadsmåleri

Under 1700- och 1800-talen utvecklades på tre håll i Sverige ett unikt folkligt måleri – i Hälsingland, i Dalarna och i Sydsverige. Det sydsvenska området bestod av södra och västra Småland med därtill gränsande delar av Blekinge och Halland. Måleriet, som numera allmänt kallas bonadsmåleri, hade sin bakgrund i allmogens önskan att till fest pryda timmer-väggarna i sina stugor och gårdar. I Sydsverige hade man seden att hänga upp målade dukar eller bonader för att på så sätt förgylla tillvaron. Husen hade ej som i Mellansverige särskilda finrum, som kunde smyckas med väggfasta målningar.

Man smyckade boningshusets långväggar, tak och gavlar, vilka till vardags var nakna och svarta av sot. Såväl vävda eller broderade hängkläden som målade bonader användes.

Bonadsmålningarna representerar en unik sydsvensk konstart. De kan karaktäriseras som ett slags lösa tapeter av tyg eller papper med målade figurscener.  Motiven har oftast bibliskt ursprung. Bibelns berättelser var ju på denna tid allom bekanta och bonader med dessa bilder var lättförståeliga och eftersökta. Man kan spåra ett samband mellan detta bonadsmåleri och ett tidigare kyrkligt valv- och väggmåleri. Konstnärerna var för det mesta bönder eller torpare som hade måleriet som bisyssla.

Det sydsvenska bonadsmåleriet brukar härledas till två stilskolor – den västliga med centrum i Västbo och Sunnerbo härader och den sydliga från Allbo och Kinnevalds härader.

Kinnevaldsskolan kännetecknas av sitt starka släktskap med den kyrkliga bildkonsten. Ett särtecken utgör de runda, romerska valvbågar med änglahuvud eller små hus mellan bågarna som brukar avskilja de olika bildmotiven.

Bonadsmålningen nr 7 är gjord av Clemet Håkansson (1729–1795), den främste företrädaren för Kinnevaldsskolan. Bonaden nr 2 härrör från Sunneboskolan. De har på sin tid skänkts till museet av skeppsredaren Ingolf Schander, Elleholm.

De praktfulla, färgstarka och livfulla bonaderna med nr 3 – 6 är verk av Sven Nilsson, Härnäs. De är gåvor av museets tidigare ordförande Hugo Santesson. Sven Nilsson föddes 1800 i Hovmansbygd och dog 1861 i Härnäs. Han kallades allmänt Trane-Sven. Ett 25-tal bonader av honom är kända. Endast sex är signerade, däribland nr 6. Hans daterade produktion sträcker sig över åren 1824 – 1853.

I museets huvudbyggnad i Smithska huset finns ytterligare sju bonadsmålningar. Två är gjorda av Clemet Håkansson eller dennes son Abraham Clemetsson. Fyra härrör från Sunneboskolan. Där finns dessutom en av båtsmannen Per Olsson Udd (1795 – 1862) från Gränum – en av de s k Kyrkhultsmålarna.

 

Källor:

Uno Hernroth: Sydsvenska bonadsmålare (ISBN 9 171 081 747), 1979.

Eva Kjellström-Sjölin: Trane-Sven. Bonadsmålaren Sven Nilsson i Härnäs. Blekingeboken (ISSN 0348–9639) 1971.

Barbro Mellander: Per Olsson Udd. Uppsats för påbyggnadskurs C I i etnologi, Lunds universitet 1985.