[55] Brudkronor

Seden att i gamla tider ”klä bruden” i en krona av garnvirad ståltråd översållad med konst-gjorda blommor, blad, fjädrar och pärlor, eller kanske än vanligare, att i den egna eller av kyrkan lånade brudkronan, fästa kransar av konstgjorda blommor och blad, är mycket gammal.

I Bengt Jacobssons bok ”Nils Månsson Mandelgren – en resande konstnär i 1800-talets Sverige” finns brudar från 1846 ”klädda” i överlastade kronor av konstgjorda blommor och blad och blomsterbrudar helt klädda i blommor.

Bland Bengt Nordenbergs tavlor föreställande allmogefolk från Bleking finns brudar klädda i blomsterklädda kronor. I C Forsells ”Ett år i Sverige” finns i kapitlet ”Blekinge” en bild av ett brudpar i allmogedräkt. Forsell skriver: ”Ovanpå den stora, tunga silfverkronan gick en krans av gjorda törnrosor och nedomkring en annan av cypress”.

Josephine Wettergrund, sign ”Lea”, skriver i en av sina ”skizzer” från sin barndom i 1830-talets Karlshamn: ”Modern var en stilla och arbetssam människa, som efter mannens död stöpte ljus, bakade bröd, och dess emellan gjorde kronor av grönt vaxat papper åt bondbrudar och dito lik, för att livnära sig och sin dotter”.

Caroline Johanssons lilla bok ”Utdrag ur Blekings Historia af CJ-n”, utkom på makens, E G Johanssons, förlag i Karlshamn 1874. I den beskriver hon den gamla ”Blekingska klädedräkten” och säger om bruden: ”På bruden hängde håret tillika med några bandändar löst nedåt ryggen. Om huvudet bar hon en krans sammansatt av grönt vaxat papper och allehanda glitter, och där ovanpå en förgylld silverkrona, som var kyrkan tillhörig… Små rosor fästes på axlar, armar och huvud och på tröjan var nästan överallt fastsydda silverkors med löv.

I mitten av 1800-talet, då allt gammalt och antikt blev ”inne”, klädde borgarna ut sig i ”allmogedräkter”; många gånger mycket fantasifulla och långt från originalet, för att roa sig. Johanna Edelfelt berättar 1841 i sin bok ”Brudparen i Mörrums kyrka” om allmogeklädda deltagare i en båtutflykt i blomsterprydda båtar som utgick från hamnen i Karlshamn.

På Karlshamn museum finns en liten oljemålning på kopparplåt, föreställande inloppet till Karlshamns hamn. På tavlans baksida finns fästat ett brev där Elisabeth Meyer berättar att tavlan är målad 1857 eller 1858 till minne av ett tyskt släktbesök. ”Till deras förlustelse arrangerades ett svenskt bondbröllop”, skriver hon.

I museets samlingar finns fyra brudkronor och två diadem tillverkade av trådvirad ståltråd och klädda med blommor, blad, pärlor och glitter. Två av brudkronorna är ”inköpta i Mörrum för 4 kr styck”. Det är allt man vet om dem. Av de övriga två vet man att den ena är tillverkad 1868 i Karlshamn och bars av Inga Jönsson, Astensmåla gård vid hennes giftermål med lantbrukare Erik Gummesson, Gaslunda, Jämshögs socken och att den andra brudkronan är tillverkad 1877 av fr Cronholm och buren av Sofia Thomasson, Bromåla gård, Mörrums socken.

I museets samlingar finns en mängd verktyg och andra tillbehör, som behövdes vid tillverkning av brudkronor. ”Har tillhört ko Sopie 1840” står det i inventarieförteckningen vid de pressformar som användes för framställning av vaxade blad till kronorna.