Redan på 1620-talet byggdes skepp i Bodekull. I danska källor omnämns ett 300 lästers örlogs-skepp, kallat Den Röde Löwe, som också anges på den äldsta kartan över Bodekull.
Carl X Gustav hade stora planer för Bodekull. Här skulle skapas en stad och ett varv för den svenska flottan. Varvet kom snabbt igång på Boön. Under ledning av Ebbe Simonsson byggdes här från åren 1659 – 1676 av Thomas Day och Gunnar Roth flera mindre fartyg samt fyra stora regalskepp: Saturnus, Nyckeln, Venus och Mercurius.
När Carlskrona grundats, flyttades flottans varv dit. I Carlshamn behövdes dock handelsskepp och flera av stadens köpmän byggde skepp på sina tomter invid Mieån. I början av 1700-talet anordnades en gemensam varvsplats vid Näsviken och senare vid gamla Fisktorget, där åtskilliga fartyg blev byggda.
1735 bildades ett bolag som anlade ett nytt varv på ett utfyllt område söder om Fisktorget och norr om Sjötullhuset. Varvet blev framgångsrikt och affärerna gick bra. Man byggde fartyg, ofta ett par om året, åt både Kronan och privata. Det var stadens största arbetsplats med 80 – 100 anställda.
Under 1800-talet byggdes såväl segel- som ångfartyg. Ett av de mest berömda segelfartygen var fullriggaren ”Abraham Rydberg”, som blev klart 1879. I mitten av seklet var Olof Bengtsson skeppsbyggmästare. Av en valfiskare hade han fått de på varvet uppställda valfiskkäkarna.
År 1887 flyttades skeppsvarvet till heleneberg på Sternö, där det drevs vidare som ett reparationsvarv fram till 1964.