Det närmaste ansvaret för lag och ordning på landsbygden åvilade förr fjärdingsmännen, oftast en i varje socken. Över dessa fanns kronofogdar och länsmän, som i början på 1900-talet ersattes av landsfogdar och landsfiskaler. I städerna var det borgmästarens och magistratens uppgift att organisera den polisiära verksamheten.
För Karlshamns del ankom det i äldre tider på nattvakten, som ju i första hand skulle vaka över brand, att även svara för ordningens upprätthållande – på nätterna. Dagtid saknades särskild bevakning, förmodligen kunde dock militären på Kastellet anlitas i trängde fall.
På 1860-talet fick Karlshamn sina första ”riktiga” poliser – polisbetjänterna Rignell och Hellström. Ett poliskontor inrättades i det gamla nattvaktsrummet på Rådhuset. Några år senare tillskapades en fast poliskår om sex ordinarie och tio extra poliskonstaplar med borgmästaren som högste chef och en stadsfiskal som närmaste befäl.
År 1897 genomfördes en omorganisation samtidigt som polisens utrustning förbättrades. Tolv hjälmar inköptes. Stadsfiskalen Hasselberg påpekade i sin begäran om inköp, att pickel-huvorna dels var synnerligen prydliga, dels ingav bärarna respekt! Poliserna å sin sida fann pickelhuvan eller kasken olämplig; det dröjde dock till 1920 innan den avskaffades.
Från 1895 och ett trettiotal år framåt fanns i staden även två ridande poliser, som skulle patrullera på landsvägarna i västra länsdelen. De var till en början de första i landet! Hästarna försvann 1927, då karlshamnspolisen fick sin första tjänstebil.
1937 indelades poliskåren i en ordnings- och en kriminalavdelning. 1950 fick polisen nya lokaler i det hus inne på Rådhusgården som tidigare varit kronohäkte.
1965 förstatligades polisväsendet i landet. Karlshamn blev centralort för det nybildade Karlshamns polisdistrikt, som omfattade länets tre västliga kommuner. Ett par år senare fick man nya lokaler i gamla lasarettet.
Källa:
Kjell Johansson ”Polisen i Västra Blekinge”, Karlshamns museums skriftserie nr 5, 1994.