Per Hasselberg kom till Karlshamn, när han konfirmerats. Då hette han Per Åkesson. Namnet Hasselberg tog han några år senare, uppkallat efter hemorten Hassel-stad utanför Ronneby. Han visade tidigt sin bildskapar-förmåga samtidigt som han vallade får på föräldragården täljde han träfigurer och käppkryckor.
I Karlshamn sattes han i snickarlära hos hantverksföreningens ålderman Östergren, som hade den största verkstaden i staden och som förstod att Per var en stor konstnärsbegåvning. Vid sidan om gesällarbetet gick Per i hantverksföreningens ritskola, som leddes av läroverksläraren och porträttmålaren L Nilsson. Per erhöll gång på gång premium för ”skickligt utförda ritningar”.
År 1869 fick snickarlärlingen Per Åkesson–Hasselberg sitt gesällbrev. Han for till Stockholm och började på bildhuggare-verkstad och slöjdskola. Sommaren 1876 fick han ett statligt resestipendium och begav sig till Paris. I ett brev hem ger han ett nog så beskt omdöme om Karls-hamn ”tråkigheten och ensidigheten där visade sig i full dager, och jag var glad att få vända näsan därifrån för att aldrig mera komma tillbaka”!
Andreas Linblom ger följande beskrivning av Per Hasselberg:
Intressant är att iaktta hur bra skulptörerna blir när de rekryteras från hantverket. Den bäste mellan Sergel och Milles, Per Hassel-berg, börjar som möbelsnickare och reser på ett yrkesstipendium till Paris 1876, där han slår om, blir skulptör och gör succé med ”Snödroppen”, prisbelönt på salongen. I skildringen av den sensuellt ljuva kvinnokroppen är han mästare, ”Näckrosen” gjuter nytt liv kring det gamla motivet med en vällustigt liggande, naken gestalt, vilket ända från Sergel varit prövostenen för svenska skulptörer.
Sina sista år tillbringade Per Hasselberg i Sverige. Han dog 1894 endast 44 år gammal.
Det finns fyra marmorexemplar av Snöklockan, ett på Nationalmuseum, ett på Glyptoteket i Köpenhamn och ett på Fürstenbergska galleriet i Göteborg. Det fjärde, gjort åt en engelsk konstälskare och utfört i Carrarra i Italien 1890, förvärvades i England av direktören Arvid Samuelson, som donerade det 1965 till Karlshamns stad. Det står nu på Österslätts-skolan.
Skulpturen ”Grodungen”, i fönstret är en i mindre skala huggen ”Grodan” som blev en av Per Hasselbergs sista skulpturer. ”Ett uttryck för en ohämmad livskraft där han använt hela sin förmåga att göra marmorytan sensuellt levande”. Ett par andra goda exempel på Per Hasselbergs skaparförmåga under tiden i Karls-hamn visas också här: Möbelgruppen i nyrokoko är ett unikt bevis på hans kunnighet som snickare. De båda pennteckningarna, som prisbelönades på hantverksföreningens ritskola, vittnar om hans framspirande konstnärstalang.
Soffgruppen, stolarna och kronan har tillhört karlshamnsfödde Gösta Beyer och är skänkt av hans dödsbodelägare.
Kakelugnen är tillverkad vid Karls-hamns kakelugnsfabrik, som drevs under några år kring sekelskiftet 1900 av Gustaf Lundberg och hans båda bröder vid Hantverkaregatan i staden.
Tavlan till vänster om bokskåpet är ett verk av den berömde Johan Ericson, född 1849 i Karlshamn. Målat flera lokala motiv, sedermera verksam vid Chalmerska institutet i Göteborg. Ericsons verk har varit utställda på flera museer bl.a. Nationalmuseum och Göteborg konstmuseum. Till höger hänger en liten Killian Zoll.
Källor:
Ragnar Båge, ”Per Hasselberg – ett bidra till kännedom om vår frejdade bildhuggare” (Blekingeboken 1934).
Andreas Lindblom, ”Svensk konst” 1960.
Svenskt Konstnärslexikon 1957 av Lennart Waern.