Vera Sandberg – Sveriges första kvinnliga ingenjör
Poster 1
Vera föddes den 23 maj 1895 i Ljungby. Veras far, Kapten vid Kronobergs Regemente Viktor Sandberg, hade 8 barn i ett första äktenskap och fick 8 barn med Veras mor Maria Björkman, som var 20 år yngre. Maria växte upp som fosterdotter till paret Björkman på Långasjönäs i Asarum. Patron Samuel Björkman, tidigare järnhandlare i Karlshamn, hade 1889 köpt Långasjönäs pappersbruk med angränsande byggnader.
Efter Kapten Sandberg bortgång 1905 flyttade Maria med alla sina barn till Långasjönäs. Vera började samma år på Elementarläroverket för flickor inne i Karlshamn, där hon tog examen 1912, 17 år gammal.
1911 avlider Patron Björkman och Maria ärver Långasjönäs pappersbruk. Skulle bruket drivas vidare eller säljas? Storebror Kurt var den ende som visste något om hur ett bruk fungerade och hade kunskap om bokföring då han arbetade som vikarierande bokhållare på Granefors Kopparverk. Med stöd av mor Maria lyckades Kurt sälja befintligt lager, som gav pengar till fortsatt drift.
Under året efter examen praktiserade Vera på pappersbruket och började intressera sig för kemi. Denna erfarenhet ledde till insikten att bli ingenjör. Inspirerad av sin storebror Kurt, som också studerat tekniska ämnen, smidde Vera en plan att komma in på Chalmers. Vera behövde en förberedande teknisk kurs. Hösten 1913 började Vera på Sävsjö Praktiska skola som grundats och leddes av ingenjör Vilhelm Sandström. Efter att ha fullgjort sina studier under våren 1914, lyckades Vera övertala både mor Maria och de äldre syskonen, att hon menade allvar med att söka till Chalmers.
1914 var Chalmers officiellt inte öppet för kvinnor. Chalmersledningen visste inte hur man skulle hantera en ansökan från en kvinnlig student. Det beslutades att Vera fick genomföra ett kvalificerat inträdesprov i matematik. Vera klarade provet med glans och blev som enda kvinna bland 500 manliga studenter inskriven i september 1914 på högre avdelningen på Chalmers Tekniska Institut i Göteborg.
Poster 2
Det var mycket krävande studier för Vera på Chalmers. Själv säger Vera:
Studietiden vid Chalmers var sannerligen ingen dans på rosor utan fastmera ett par år fulla av forcerat arbete. Föreläsningarna på Chalmers började vanligen klockan 8 på morgonen, och det är ingalunda ovanligt att de fortsatte till klockan 19 med endast någon timmes frukost- och middagsrast. Därefter vidtog hemarbete. Mången gång hände det nog, att man först långt fram på småtimmarna kunde lägga böckerna å sido för att söka några timmars vila.
Chalmersmössan bar Vera med stolthet. En ung kvinna i Chalmersmössa var naturligtvis en ovanlig syn i Göteborg på den tiden. Fenomenet blev debatterat och beskrivet i bild och ord, bland annat i Chalmers studenttidning Rasp. Trots krävande studier deltog Vera i studentlivet och syntes i Cortège-tåget på Valborg.
Vera utexaminerades på kemilinjen från Chalmers i juni 1917 efter 3 års studier. Svenska Dagbladet skrev den 14 juni om denna händelse: Att en ung flicka på så kort tid förvärfvar sig ingenjörsexamen vittnar om en ovanlig flit och begåfning.
Efter examen var Vera på besök i Långasjönäs, där hon i ett familjefoto tagit hos fotograf Hjalmar Falk uppvisar sin Chalmersring. Falk hade sin fotoateljé i Karlshamn som han drev tillsammans med hustrun Tekla.
Dr Harbeck, som 1909 hade grundat Skandinaviska Affineriet i Partille utanför Göteborg erbjöd Vera jobb som kemist. Ganska snabbt blev Vera befordrad till laboratoriechef med sex laboratorieassistenter vid sin sida. Bolaget sysslade med återvinning av ädla metaller som guld och koppar.
Efter ett år i Partille återvände Vera hem till Långasjönäs 1918 och blev föreståndare på familjens pappersbruk. Storebror Kurt, som lett arbetet vid bruket, skulle resa till Tyskland för att fullfölja sina studier. Mor Maria kallade helt enkelt hem Vera för att ta över ansvaret.
Arbetet som föreståndare för bruket kretsade mycket kring inköp, försäljning, leverans, kundkontakt och räkenskaper. Till sin sida hade hon den skicklige pappersmakaren August Rydberg, som arbetat på Långasjönäs i 40 år. Familjen hade planer att investera i en ny pappersmaskin. Den drömmen krossades den 7 januari 1919. Det började brinna i det gamla bruket och elden spreds sig utom kontroll. Hela bruket brann ned till grunden med maskiner och allt. Det enda positiva var att alla andra byggnader klarade sig.
I pappersbruket användes kaminer för uppvärmning. Brandorsaken var pappersdamm som fallit ner på en kamin. Branden var förödande och familjen förtvivlad. Vera tog branden väldigt hårt eftersom den skett under hennes ledarskap. Pappersbruket var sedan patron Björkmans tid inte tillräckligt försäkrat. Försäkringsbeloppet räckte inte till återuppbyggnad utan Maria med hjälp av barnen Kurt och Irene lyckades köpa ett gammalt pappersbruk i Forså i Östergötland och flyttade verksamheten dit. Branden i Långasjönäs blev slutet på storhetstiden för handpappersbruk i Blekinge. Totalt hade det funnits 12 bruk i länet.
Vera ville fortsätta att förkovra sig och flyttade inte med utan tillbringade stor del av åren 1920 – 1922 i Tyskland. Hon ansåg att det var klokt att fördjupa sin kunskap i utlandet för att kunna bli en duktig ingenjör. Redan 1918 skrev Vera i antologin Kvinnliga yrken och deras förutsättningar följande: Ingenjörsbanan är särskilt i Tyskland, England och Amerika ganska livligt frekventerad av kvinnor. Varför då icke även i Sverige? Svårigheterna äro ju ej oövervinnerliga, om än relativt stora, men för en duktig ingenjör, manlig eller kvinnlig, kommer tvivelsutan levebrödet icke att fattas.
Poster 3
Hösten 1922 var Vera tillbaka i Sverige och sökte in på Uppsala universitet, men fick avslag. Vera hade inte studentexamen. En professor ansåg att hennes matematiska och tekniska kompetens inte vägde upp det faktum att hon saknade formell kompetens inom de humanistiska ämnena. Vera gav sig inte utan under hösten 1923 skrev hon in sig som privatist på Högre Realläroverket i Göteborg. Målmedveten och flitig lyckade hon läsa in 3 års gymnasiekurser på knappa tre månader och tog studenten den 18 december 1923. Nästa steg blev Stockholm Högskola, inskriven den 29 jan 1924. Studierna finansierades av ett stipendium från Fredrika Bremer-förbundet. På rekordtid tog Vera en filosofie magisterexamen våren 1925.
Efter avslutade studier startade yrkeskarriären på allvar. 1925 anställdes Vera som vikarierande föreståndare för laboratoriet på Reymersholms Olje- och Kraftfodersfabrik i Karlshamn. När vikariatet på Oljefabriken var slut 1926 flyttade Vera till Skåne, där hon fick anställning som kemist på Helsingsborgs gummifabriks AB. I början av 1928 blev Vera kontaktad av Karlshamns Oljefabrik, som erbjöd henne fast anställning på samma tjänst hon haft tidigare. Vera slutade sitt arbete i Helsingborg den 1 juni 1928 och flyttade tillbaka till Karlshamn.
Laboratoriet där Vera arbetade låg på tredje våningen i det så kallade pecialraffinaderiet med fin utsikt över Kastellet. Som laboratoriechef deltog Vera bland annat i uppbyggnaden av en pilotanläggning på Specialraffinaderiet. Tidigare hade sojabönor varit råvaran, nu skulle även kopra användas.
Vera var mycket frispråkig:
Jag förstår inte varför detta yrke inte skulle passa för en kvinna. Men först som sist måste man lära sig vara god kamrat med männen, det anser jag föresten vara a och o för den moderna kvinnan på alla arbetsområden om hon vill lyckas. Hon måste arbeta klart och målmedvetet och därgenom övertyga världen om att det strängt taget vad arbetet beträffar inte kommer an på kjolen utan på arbetskapaciteten.
På våren 1929 började Vera skriva på sin meritförteckning. Säkerligen ensam i Karlshamn, nu när hela familjen hade flyttat och Långasjönäs var mer eller mindre obeboeligt. Själv bodde Vera på Erik Dalbergsvägen 13B. 1930 blev Vera erbjuden arbete på Sieverts Kabelverk i Sundbyberg och lämnade Blekinge för gott för flytt till Stockholm. Vera arbetade där som kemist i 7 år. Hon avslutade sin yrkeskarriär, när hon gifte sig den 23 mars 1937 med änkemannen Ragnar Resare och flyttade till Värmland. Ragnar var också Chalmerist och avdelningschef på rörverket i Storfors. I äktenskapet ingick fem bonuspojkar. Vera axlade modersrollen helhjärtat. Hon var inte bara bonusmamma, hon var mamma. Det var så pojkarna såg på henne och det var så hon såg på pojkarna.
Vera fortsatte som aktiv i Svenska Teknologföreningen och som styrelseledamot i familjens nya pappersbruk i Östergötland. Vera investerade klokt i aktier, obligationer och andra värdepapper och tack vare sin långsiktighet kunde hon leva ekonomiskt oberoende. Sedan hennes man avlidit och Vera sett till att alla pojkarna fått utbildning lämnade Vera Värmland och bosatte sig på Östermalm i Stockholm. Vera dog på julafton 1979, 84 år gammal. En pionjär gick ur tiden, men hennes minne och gärningar finns kvar och inspirerar.