De många gånger fattiga småbönderna delade på prenumerationer av dagstidningar och kunde då drömmande se att det annonserades flitigt om resor till Amerika, liksom om handböcker och språkkurser. Lagerbladh och Camph var agenter här i Karlshamn. Det sägs att en del utvandrare trodde att bara man steg iland i Amerika så kunde man Engelska och att man sålunda inte behövde några språkkurser. Sant eller inte så ger det i alla fall en bild om de förhoppningar man hade på det nya landet.
Det var dock inte bara fattiga bönder som utvandrade utan även människor boende i städerna. Med Cambria seglade familjen Fincke. Fredrik Mauritz Fincke föddes i Stockholm 1815 och flyttade till Karlshamn 1837, som badmästare. Här gifte han sig med Lovisa Magdalena Harms och de fick fyra barn 1843-51. Den förstfödde Gustaf följde med till Amerika och dog 1919, 76 år gammal. De tre yngre flickorna dog vid två-tre års ålder, den yngsta Rosalie Amalie strax innan avresan, den 11 maj 1853. Ombord på Cambria föddes dock ett nytt barn, gossen Ely.
Karlshamns Allehanda juli 1854
Fincke annonserade flitigt i Karlshamns Allehanda, bland annat om sin förestående avflyttning, lösöreförsäljning och om barnets födelse ombord. Han skrev också resebrev som publicerades i Karlshamns Allehanda. Det finns också resebrev bevarade från en annan passagerare på denna resa (Petter Swensson, Risanäs)
Ola Pehrsson berättar om resan med Amalia Maria:
Den 26 ankrade vi vid Helsingör, där friskt vatten intogs samt tull betalades. Snart lättades ankaret och en god vind förde oss utåt Kattegatt och för sista gången sågo vi det kära landet som vi hade trampat så många mödosamma fjät på. Ett barn, 4 år gammalt, behagade Herren kalla till sig. Dess föräldrar är från Jämshögs socken, ni må tro det var högtidligt då det begrovs. Kaptenen jordfäste det, sedan sänktes det ner i Oceanens brusande vågor. Den 20 oktober fingo vi lots ombord och den 21 kom ett ångfartyg som bogserade oss på redden. Aldrig kan ni föreställa er hur vackert här är, om alla människor hade sagt det, hade jag inte kunnat tro det och jag vill försöka beskriva det, kunne ni ej fatta.
Petter Swensson, som skriver från resan med Cambria har bättre erfarenheter:
Vi hava alla varit friska och raska under resan. Två äro födde och ingen död under resan. Vår kapten Barry sade att han aldrig under de sex år han fört Emigranter har haft så friskt folk. Det finns resebrev och Amerikabrev som inte alls är så positiva. De handlar om kolera, och umbäranden. Bara under 1854 förliste sex skepp mellan Europa och Amerika, med 760 passagerare.
Segelfartyg från Karlshamn till Amerika förekom bara under några år under mitten av 1800-talet. Senare kom större ångfartyg i bruk och resandet skedde från större hamnar, som Köpenhamn eller Göteborg.