Blekinge
Det är få grannländer i världen som krigat så mycket mot varandra som Sverige och Danmark. Sedan 1500-talet har vi utkämpat 30 formella krig eller större väpnade konflikter. Det var inte enkelt att bo och verka vid gränsen mellan två krigande nationer. Oftast fick man kort sagt byta lojalitet beroende på vem som knackade på dörren. Blekinge var ett tydligt gränsland och handeln samt de sociala relationerna var påtagliga.
Om man bortser från ett par korta avbrott hade befolkningen i Blekinge tillhört Danmark i 600 år då freden i Roskilde fastställdes den 26 februari 1658. Befolkningen var skeptisk mot den nya regimen då erfarenheter om svenskarnas våldsdåd under forna tider återberättats i generationer och lämnat stoff och näring till hat och bitterhet. Under nordiska sjuårskriget 1563 – 70 blev Blekinge nästan ödelagt och hade knappt återhämtat sig då Gustaf Adolf tågade in och plundrade Kristianopel under Kalmarkriget 1611 – 1613.
Danskt
Blekinge sågs länge som Danmarks utmarker men kronan tog flera steg under slutet av 1500- början av 1600-talet för att stärka integrationen mellan Blekinge och rikets centrum. Bland annat kom krav om nya mått och viktenheter och vedkärrorna skulle normeras efter själländsk standard. Kärror som anlände till städerna utan rätt måttenhet skulle slås sönder. Men Blekinge förblev förhållandevis självständigt. Det fanns flera bondehamnar längs kusten och andelen självägande bönder uppgick till 23% vilket var en ansenlig andel då det för hela Danmark uppgick till ungefär 6% år 1651. Livet utanför städerna var svårt för centralmakten att styra då olagliga handelsplatser levde sitt eget liv trots upprepade förbud.
Svenskt
Efter freden i Roskilde påbörjades det vi kallar försvenskningen eller försvenskningsprocessen. Genom staten, militären och framför allt kyrkan tvingades invånarna i de nya provinserna att anpassa sig till det nya svenska styret. Att byta tillhörighet, lojalitet och kultur gick inte över en natt.
Det väpnade motståndet slogs ner med bestämdhet och successivt byttes de danska prästerna ut mot svenska. Böcker på danska förbjöds och kontakten med det forna landet motarbetades. Skånska krigets utbrott (1675 – 1679) i kombination med försvenskningen resulterade i att ungefär 8,5% av befolkningen i Skåne flydde till Danmark mellan 1675 och 1718. Med hjälp av kyrkoplikten och att all predikan övergick till svenska samt införskaffandet av ABC-boken, den svenska psalmboken, Altarboken för svenska gudstjänster och Luthers lilla katekes blev befolkningen successivt kulturellt svenskar.