Öppetider:

Måndag - Fredag 13-16:00

Lördag Stängt

Söndag Stängt

Sommartider (1/6 - 31/8):

Tisdag-Söndag 13-17:00

Måndag Stängt

Just nu har vi problem med vätska i ledningarna

 

 

Museet är öppet som vanligt.

Det är en verklig provkarta på 1700-talets kakelugnar, man får se i Skottsbergska husets 11 kakaelugnar. I de smärre kamrarna stå enklare ugnar, de som i brandförsäkringshandlingarna kallas pottugnar till skillnad från de finare »porslinsugnarna». I nedre våningens nordligaste kammare står en flat ugn, vars gula kakel dekorerats med diagonaldragna klargröna strimmor av lättflytande färg, vilken vid bränningen runnit nedåt. Detta ger åt ugnens dekoration något diffust och obestämt. Effekten är beräknad och beror inte på att kakelugns-makaren saknat teknisk färdighet, tvärtom fordrar denna målningsmetod ingående kunskap om färgens reaktion vid påmålning och bränning, men den är enkel och billig, då den inte bygger på ett upprepat möns-ter, vilket måste passa noga ihop mellan de enskilda kaklen vid ugnens hopsättning. Denna flata ugn har ett par luckor, smidda av enkel järnplåt och dekorerade på ett synnerligen omsorgsfullt och tilltalande sätt. I dessa svarta ugnsluckor har vår okände smed skapat ett litet vackert stycke konsthantverk med en fläkt av rokoko.

 

De övriga enkla ugnarna i huset äro cylindriska utom två, vilka ha kvartsrund form. De cylindriska ugnarna äro upptill krönta med en kraftigt profilerad list eller »sims», som här fått en för 1700-talet mycket originell form. Vanligen vilar en vulst på ugnens cylindriska liv, därefter kommer en hålkäl, som sluttar inåt, så att krönet blir ihopsnört upptill. Den cylindriska porslinsugnen i övre våningen är krönt på detta sätt. Men på de enkla ugnarna är det tvärtom; först en låg profilerad list, därefter en hålkäl, som ger sig utåt och överst avslutas med den kraftiga vulsten. De Skottsbergska ugnarna ha sålunda ett mycket karak-teristiskt utseende.

 

Något nedom mitten prydas dessa ugnar av en horisontell list, som avskiljer den något smalare överdelen från underdelen, som är fyra kakel hög, medan det övre partiet räknar fem och ett halvt kakel, frånsett krönet. Ett par av dem äro försedda med en hög nisch. Dekorationen överens-stämmer med den som vi nyss beskrivit, d. v. s. den består av violett eller klargrön diagonal-streckning. Två av dem äro dock av elfenbensgult, enfärgat kakel utan målning.

 

En mycket originell typ av kakelugn representeras av två exemplar. Framsidan på dessa ugnar är ej så starkt svängd som på de cylindriska ugnarna, utan bildar fjärdedelen av en cirkel. Dessa kvartsrunda ugnar äro byggda i två avsatser, som en skänk, och det är säkert ingen tillfällighet, att den ena av dem har samma frontonformade krön och i övrigt ungefär samma form som de glasdörrsförsedda hörnskåpen i nedre salen. Här är det dock skåpen som formats efter kakelugnen, inte tvärtom ehuru den senares form utvalts med tanke på en sammanställning. Möjligen har kakelugnen ursprungligen stått placerad som pendant till ett sådant, numera försvunnet hörnskåp. Ett sådant arrangemang är nämligen mycket vanligt under 1700-talet; en kakelugn och ett hörnskåp sattes gärna symmetriskt och man kunde göra på samma sätt med en öppen spis, då eldöppningen (i något fall även en brasa), målades på skåpets trädörrar. Den andra kakelugnen av denna typ är något enklare till form och ut-förande. Den står i nedre våningens pigkammare och har säkerligen uppställts här som ersättare för en ursprunglig järnugn.

 

De praktfulla »porsellainsugnarna» stå i de rum, som med största sannolikhet från början varit avsedda som representa-tionslokaler. De äro av hög klass både till form och dekoration och ha säkerligen väckt uppseende i 1760-talets Karlshamn. Den runda kakelugnen i övre våningens salong eller södra sal har vid sin omsättning före år 1791, då Olof Olsson d. y. skapade detta rum av två smärre, blivit inramad av en upptill rundad nisch, som dock råkat bli något för låg för ugnen, så att det vackra krönet skadats. Ugnen har ett synnerligen vackert målat mönster i ljust brunviolett med en liten blombukett mittpå varje kakel och längs kanterna en omramning av graciösa rokokoornament, vilka tillsammans med grannkaklens ornament bilda ett upprepnings-mönster: en stiliserad kolonnad. En vacker mässingslucka med gjutna beslag i renaste rokoko understryker denna vackra kakelugns värdiga elegans.

 

De båda andra »porslinsugnarna» äro av den stora flata typen med ganska bred skänk eller hylla och plastiskt utformat krön. De stå i de två salarna i husets norra del, en i övre och en i nedre våningen.

 

Övre norra salens ugn är dekorerad i flera färger. Längs kaklets kant går en violett ram, omvirad med en grönskande bladranka. Ramen omger en kvist med gula, blå och violetta blommor och knoppar samt gröna blad. De avfasade hörnen prydas av marmorerade band och ett geometriskt mönster i violett, upplivat av lekfullt inplacerade små blommor. Ett par kakel på ena gaveln bryta såväl i mönster som färg av mot enhetligheten. De ha inplacerats vid någon omsättning av någon kakelugnsmakare som ur sitt lager av uddakakel har tagit ett par; som han tyckt »passade i stil». En rundad nisch, omgiven av en vulst, samt en insvängd krönsims med skulpturalt formad mitt-fronton bidraga till ett livligt och plastiskt helhetsintryck.

 

Kakelugnen i nedre salen dominerar rummet och har fått en synnerligen lycklig omgivning, i det att den flankeras av två dörrar med mäktigt profilerade foder och i rummets hörn av två hörnskåp, utförda i samma maner som övriga snickerier i huset. Ugnen står alltså som centralpunkt i ett symmetriskt arrange-mang av god rytmisk verkan. Dess dekoration är helt hållen i blått, denna djupa koboltblå färgton, som vi återfinner på så många svenska rokokokakelugnar och för övrigt på många fajansvaror från denna tid. Kaklets mönster är djärvare och av intensivare verkan än på den andra stora ugnen. Några blommor och rankor fläta sig visserligen in bland ornamenten, men eljest är det kraftiga, schvungfullt målade rocailler, som bilda central-figur och omramning. Det stora, ädelt formade krönet gör denna kakelugn till husets vackraste och den utgör topppunkten i byggnadens fasta inredning.

Så när som på denna stora ugn och ett par mindre ha alla byggnadens kakelugnar sina fotställningar i behåll. De äro alla snidade eller svarvade i trä och deras form vittnar om vem som gjort dem. De uppvisa samma förkärlek för buktiga utsågade konturer som vi sett utslag av på flera andra snickerier i huset. Det är mannen med »snickarglädje!!», som även här fått utlopp för sin formvilja. De små stadiga fötterna ha formats som rokokofötter skola formas; de se ut som förkrympta ben till en fåtölj eller en byrå. De svarvade fötterna till en kammarkakelugn visar att han kunnat variera; för den raka kakelugnen passar onekligen denna typ av fotställning väl så bra.

 

Så äro det Skottsbergska husets kakelugnar goda exempel på förstklassiga produkter av ett hantverk, där den tekniska skickligheten och den konstnärliga ambitionen under rokokons tidevarv stod i sällsport gott förhållande till varandra. Uppdel-ningen i två klasser, enkla ugnar och lyxugnar, visar beställarens ekonomiska sinne och hans känsla för enkelhet i det dagliga livet men smak för ståt, när det gällde att representera, egenskaper som icke vanhedra en svensk storköpmän på 1700-talet.

 

I sin bok Sydsvenska möbelsnickare 2003 skriver Rose Marie Söderström om ett udda kakel på norra sidan av kakelugnen i norra salen på andra våningen i Skottsbergska gården: Udda kakel på ugnens ena sida. En kakelplatta är vänd upp och ned! Rättvänd visar den motivet: en plint i rokokoformer krönt av en urna och växtdekor. På 1700-talets kakelugnar före-kommer ofta något upp och nedvänt kakel – allltför ofta för att vara en tillfällighet. Fanns det kanske någon nu bortglömd symbolisk föreställning inom kakelugnsmakarnas skrå bakom denna detalj?

 

I samma bok skriver Rose-Marie Söderström också: ”Ytterligare en källa till direkt kunskap om fransk dekorations- och inredningskonst var hantverks-gesällernas vandringar till Frankrike. De utgick inte endast från Stockholm utan också från andra städer i landet, och kortaste vägen hade givetvis de som utgick från de södra landskapen. Även om det franska inflytandet kom att dominera fanns sedan lång tid tillbaka även påverkan från Tyskland. Svenska gesäller passerade Tyskland på sin väg söderut, och tyska hantverkare var kända för sin skicklighet i tekniskt hänseende. Möbelsnickare som hade invandrat från Tyskland var också relativt vanliga såsom familjen Eckstein och Johan Jacob Eisenbletter och Johan Hugo Furloh, mästare och verksamma i Stockholm. Handeln med Holland och England lämnade också influenser till möb-lernas utformning, liksom gesällvandringar till England. Men ser vi till helheten inom dekorations- och inredningskonsten var det Frankrike som under senare hälften av 1700-talet var den ojämförligt största inspirationskällan. Trådarna till Frankrike var många och starka. Man beundrade fransk kul-tur, och det franska språket talades i kultiverade kretsar. Ett av de fundamentala kraven i de nya franska bostadsvanorna var bekvämlighet och till ett bekvämt hem hör definitivt att kunna hålla värmen inom hemmets fyra väggar. Ett aldrig så estetiskt tilltalande hem förlorar sin trevnad om det är kallt, då främjas inte sensuella upplevelser, intellektuell eller känslo-mässig utveckling. Hur skulle man i vår kalla Nord kunna värma upp hemmen och behålla värmen, förutsättningen för att vi — som man gjorde i Frankrike — skulle kunna leva ett behagligt liv inomhus.

 

Tillsammans med generalen Fabian Wrede gjorde Carl Johan Cronstedt 1767 en nykonstruktion av kakelugnarna som fick en avgörande betydelse för de svenska hemmens uppvärmning, såsom Gösta Selling påpekade för mer än sextio år sedan i sin avhandling Svenska herrgårdshem under 1700- talet (1937). Den värmetekniska förbättringen var ra-dikal och kombinerades med en avsevärd bränslebesparing, som skonade de svenska skogarna från skövling. Dessa kakel-ugnar gav tillsammans med lösa innanfönster och i många fall fönsterluckor goda möjligheter att behålla värmen inom-hus. När det nya bostadsidealet dessutom förespråkade mind-re rum för bekvämlighetens skull var de flesta kriterierna upp-fyllda för att svenska högreståndshem skulle kunna hålla jäm-na steg med övriga europeiska hem. Det sociala livet föränd-rades också när man inte i lika stor utsträckning som förut behövde tränga ihop sig runt en enda eldstad. Det var "rum att leva i", som Göran Alm uttrycker det i sin bok Carl Hårle-man och den svenska rokokon (1993). Från denna tid har det svenska hemmet i modern bemärkelse sitt ursprung: eleganta men samtidigt trivsamma rum. Från kulturhistorisk synpunkt var Cronstedts insats som kakelugns-konstruktör på många sätt större än Hårlemans mångsidiga arkitektoniska verksam-het eftersom denne knappast tillförde de svenska hemmen något nytt rent praktiskt sett. Den värmemagasinerande kakel-ugnen kom däremot att vara den överlägset bästa formen av värmekälla ända fram till central-värmens införande. Man ägnade kakelugnen stort estetiskt intresse. Den kom att utveck-las till en omsorgsfullt utformad "möbel", smyckad med en nästan outtömlig variation av tilltalande mönster. De olika rummens "finhetsgrad" kunde varieras med hjälp av kakel-ugnarna. De mest representativa rummen fick ofta de rikast mönstrade kaklen, medan rum av mera vardaglig karaktär gärna fick en stänkmålad eller enfärgad ugn.Den nya sortens kakelugnar fick — tack vare sin överlägsenhet — allmän spridning i landet.

 

Det var nu efterfrågan på kakelugnar ökade starkt och kakelugnsmakarverkstäderna fick ett upp-sving. Det var också med utgångspunkt i kravet på bekväm-lighet som de nya möbeltyperna växte fram. En mera dif-ferentierad möblering med lättare möbler utvecklades, till exempel bord och stolar som man kunde flytta med sig fram till brasan eller fönstret. De nya exotiska dryckerna te, kaffe och choklad krävde brickbord, som med sina höga kanter hindrade att vätskan rann ut över golvet om man råkade spilla. De tunga kistorna ersattes av lättare byråar. Skriv-borden, sekretärerna, toalettborden, fällborden, spelborden och de likaså ändamålsenliga syborden ingick i ett dåtida modernt möblerat hem. Sittmöblerna gjordes mjuka och be-kväma med relativt bred sits. De vanliga ryggbrickstolarna blev lättare. Svenska möbelsnickare hade sedan lång tid till-baka förvärvat tysk teknisk skicklighet, och denna kom väl till pass när de skulle göra möbler med de smäckrare former som hämtades från Frankrike — men också från Holland och England, framför allt i sittmöblerna. Förutsätt-ningarna för ett framgångs- rikt svenskt möbelhantverk var goda. När dessutom den nationalekonomiska politiken gynnade borger-liga näringsidkare och tron på individens egen förmåga var stark, bidrog detta till att bilda en god jordmån för en guld-ålder inom svenskt hantverk”

Karlshamns Museum

Vinkelgatan 8 374 38 Karlshamn